Stenshuvud

Så många utflykter till Stenshuvud, både med skola och familj, har gjort att jag har hittat mitt vattenhål. En uppfattning och känsla  som jag säkert delar med andra. Att vandra uppför leden från landsidan till toppen och slå mig ner en stund på någon sittsten och bara ta in allt omkring mig.Efter en stund är det nästa mål, att ta mig ner på framsidan mot havet. Fyren.

Nu drar vi oss längs stranden till höger mot badstranden och stenarnas utseende och storlekar ändras allt eftersom vi klättrar, hoppar och går. På vissa stora stenar är det skönt att sträcka ut sig och höra det kluckande och skvalpande havsvattnet som slår in mot land. Efter en stund fortsätter vandringen på runda stora stenar och det är fokus på vackra stenar och även att hålla balansen på dem. Längre fram blir de lite mindre och här är jag i mitt rätta element.

Nu, om vädret tillåter, är det av med skor och vandra i vattenbrynet. Jo, visst jag bor vid havet året om, någon annanstans, men det här är något särskilt. Jag går tyst och tittar ner på alla fina stenar som ligger överallt. Mitt resesällskap går på samma sätt. Detta är min belöning efter vandringen upp och ner för Stenshuvud. 

Jag kan nog kalla mig själv första stenletare. 

Stenar, havet, sand och saltstänkta vadarfötter. Mmm, det är Stenshuvud. 

Fotspår i sanden.